Samagera, saminnovera, samutveckla och samorganisera

Allt oftare måste offentliga myndigheter lösa problem eller utveckla idéer som ägs av flera parter tillsammans. Det kan vara flera avdelningar i en större organisation eller flera myndigheter som måste arbeta mer integrerat än att bara samverka. Samverkan har en tendens att inte utmynna i ett tydligt agerande utan att snarare hitta minsta gemensamma nämnare att vara överens om.

Vi har nu ett samhälle som är snabbare och utvecklar utmaningar som sträcker sig horisontellt över flera delar i en organisation (vertikaler, stuprör), som är komplexa. Komplexa utmaningar som hållbarhet, 2030-frågeställningar, säkerhet och sociala problem, är några exempel på horisontella frågor, där inte samverkan är tillräcklig för att lösa frågan.

Vad är samagera?

Att koordinera verksamheter för att lösa ett gemensamt problem är mer än att bara arbetsfördela. Att dela upp en uppgift på olika verksamhetsdelar eller flera myndigheter är inte att samagera. Det är att fördela eller att delegera.

Samagera är att utveckla en gemensam förståelse tillsammans och skapa en inriktning som håller över tid och förändrade omständigheter. Det krävs lite mera för att kunna samagera på ett effektivt sätt; att man gör ett grundarbete som innebär att flera organisationer är överens om riktning, uppgifter och mål.

Vilka är fördelarna med att samagera?

Att utveckla ett samagerande (Emerson, K., Nabatchi, T., & Balogh, S.; 2012)1 innebär att komplexa problem får ett ”fordon” att ta sig framåt med. Det kanske låter konstigt, men liknelsen att man tillsammans skapar ett fordon, är inte alldeles dum. Ytterst handlar det om att faktiskt åstadkomma ett långsiktigt agerande över tid och inte samverkan som mer är av arten att man träffas och kommer överens. Att samagera är en tydlig gemensam handling, där ett ”fordon” måste skapas för att ta sig fram. ”Fordonet” är helt enkelt ett bra samagerande som kan ta komplexa problem mot en lösning, eller kanske att flera organisationer måste leva med ett komplext problem över en längre tid.

Hur arbetar man med att samagera?

Man skapar ett fordon tillsammans! Det är en form av intraprenörskap där olika parter ”poolar” resurser, kunskaper, expertis och erfarenheter (Stoker, G.; 2006)2. Men oftast i form av tid som avsätts för att kunna agera tillsammans. Men det krävs mer än att bara avsätta tid. Att skapa förståelse, riktning och strategi samt att gemensamt organisera en väg framåt, det är att skapa ett fordon ”som rör på sig”, eller att samagera.

Vilka aktörer håller på med "samengagemang" idag?

Många myndigheter och organisationer arbetar med att engagera sig i frågor som ”faller mellan stolarna”. Det kan vara hemmasittare, sociala problem i samhället, hållbarhet, äldrevård, eller andra frågor där personer hamnar i kläm, eftersom problemet ägs av flera. Myndigheter eller aktörer med olika ansvarsområden måste då, bildligt talat, sätta sig runt samma bord för att hitta lösningar. Det här är inte lätt eftersom olika expertiser, kulturer, mål, budgetar och arbetssätt skall fungera tillsammans.

Vad är saminnovera?

Att saminnovera är i princip samma sak som att lösa komplexa problem. I stället för att lösa komplexa problem skapar man innovativa och kreativa lösningar på problem som återigen ligger mellan olika myndigheter och organisationer. Det kan exempelvis vara kreativa lösningar på hur man som samhälle skall lösa recycling av byggvaror, återvinna fönster eller andra konkreta lösningar där många parter måste skapa cirkularitet – tillsammans. Det är att saminnovera. Villkoret för att kunna kalla det en innovation eller en samhällsinnovation är att det också implementeras och kommer i bruk och inte fastnar i långbänk.

Vilka är fördelarna med att saminnovera?

Att det blir gjort! Var för sig, som i exemplet ovan, går det inte att lösa ”cirkularitet” som en fråga. Det måste många parter göra tillsammans. Ofta måste också offentliga och privata samarbeta. En stor fördel med att åstadkomma saminnovation är att parter kommer samman med olika kompetenser och erfarenheter vilket löser frågor snabbare och att man dessutom skapar gemensamt ansvarstagande.

Hur gör man för att saminnovera?

Att saminnovera är mycket mer krävande än att enbart samverka. Det kräver mer tid och systematik samt att aktörerna bör vara inställd på att resultaten också skall implementeras tillsammans. Om man inte kan ta det till samimplementering kan det heller inte betraktas som en innovation.

Vilka aktörer håller på med saminnovation idag?

Många försöker. En del lyckas. Men många lyckas inte alls eftersom man använder fel metoder och arbetssätt. Offentliga aktörer bör arbeta mer processartat över tid vilket man kanske inte är van att göra. Många offentliga aktörer bör hitta processer, verktyg och arbetssätt som är utvecklade för dem.

Vad är samorganisera?

För att kunna ta steget att saminnovera eller lösa komplexa problem behövs ofta ett första steg där parterna hittar varandra genom att lägga en gemensam grund. En gemensam grund som kan kallas att samagera. Utan den är det svårt att sedan ta steget mot att innovera tillsammans eller att lösa komplexa problem med många parter. Hitta strukturer - helt enkelt.

Vilka är fördelarna med att samorganisera?

Den stora fördelen är att man skapar en grund innan man tar nästa och mer avancerade steg. Det kan tyckas omständligt, men forskning (Horisontellt Ledarskap. Scherdin, 2023) visar att större problem och frustration tenderar att uppkomma senare om parterna inte börjar med att lägga en gedigen grund.

Hur gör man för att samorganisera?

Som det låter! Parterna måste skapa en gemensam grund för att kunna röra sig framåt tillsammans. Det innefattar förståelse för varandra, dels för problemet eller idén som skall stå i fokus, dels för varandras organisationer och de olika förutsättningar som finns. Försök att undvika att låna verktyg och metoder som snabba lösningar, vilket kan kännas lockande. Välj i stället processartade arbetssätt. För att arbetet skall bli effektivt över tid, behövs dedikerade processer för ändamålet.

Vilka aktörer håller på med samorganisering idag?

Svårt att säga, men inte så många som det borde vara. Den vanligaste lösningen idag är inte att samorganisera kring problem och idéer utan snarare att aktörerna försöker lösa det mesta genom att samverka. Att samverka är mer av att hitta en minsta gemensam nämnare utan inbyggda konflikter, snarare än att ställa problemet/idén i fokus och bygga temporära arbetssätt.

Vad är samutveckla?

Samutveckla är steget innan man samimplementerar. Precis som när man utvecklar allt annat i samhället för att det skall bli en produkt eller tjänst, gäller samma här. Ofta är det ineffektivt och problematiskt att gå direkt på en lösning, som oftast är enkel, utan att parterna först har genomarbetat utmaningen. En lyckosam samimplementering kräver ett lyckat arbete med att utveckla idén tillsammans.

Vilka är fördelarna med samutveckling?

Den största fördelen är att parterna lär känna varandra inför något som man också skall arbeta med tillsammans under en längre tid. En annan stor fördel är att parterna förstår varandras problembakgrund. En tredje fördel är att samutveckling till skillnad från samverkan, leder till en gemensam lösning som presenteras för respektive ledning i organisationerna och därmed leder till högre chans att det verkligen leder till ett genomförande.

Hur gör man för att samutveckla?

Den viktigaste signalen man kan se genom sentida forskning är att använda sig av dedikerade verktyg, metoder och processer som är avpassade för att utvecklas tillsammans. Det är lätt att låna något som är populärt från näringslivet. På senare år har det framförts exempel som, ”agilt”, ”design thinking” och rapid prototyping” som alla egentligen är direkt olämpliga för offentligt bruk när många parter är involverade. Det behövs processartade tillvägagångssätt som bättre stödjer komplexa verksamheter som ofta har dubbel styrning i termer av politik, tjänstemän och som också styrs av direktiv från många olika myndigheter och nivåer. Där är snabba och förenklade verktyg och appar otillräckliga.

Vilka aktörer håller på med samutveckling idag?

Förmodligen de flesta aktörer, men frågorna man borde ställa sig är; görs det effektivt i dag? Används bra metoder? Eller arbetar man fortfarande med att försöka ”lösa allt” med att enbart samverka?

Referenser

1. Emerson, K., Nabatchi, T., & Balogh, S. (2012). "An Integrative Framework for Collaborative Governance." Journal of Public Administration Research and Theory, 22(1), 1–29.
2. Stoker, G. (2006). "Public Value Management: A New Narrative for Networked Governance?" American Review of Public Administration, 36(1), 41–57.